Jag tog en liten paus från bloggen och skrivandet under påskhelgen. Behövde fokusera bara på mig ett tag. Att komma bort från vardagen kändes som ett skrik av behov inifrån benmärgen på mig. Det har ju varit lite turbulens med operationer och olyckor på sistone. Att lyssna på kroppen har jag äntligen lärt mig och tagit till mig.
Därmed åkte jag i förväg till stugan på landet. Tog med mig massvis
med packning, mat och särbons katter. Dagen därpå kom även särbon och vår
härliga helg påbörjades.
Jag hade städat och gjort påskfint redan innan så det var
bara att landa. Eldade i köket och rummet och du vet när den där speciella
värmen från ved sprider sig, det är ju en värme som går på djupet och nästan
tinar upp en inifrån.
 |
| Rostas av gräsbeteskött som ska blev plankstek |
 |
| Plankstek med tryffelbearnaise |
 |
| Jättegott vin |
Ja det där med skoter ja… Vi var ute en av de vackra dagarna
och särbon fick för sig att köra upp från sjön mot en lada som låg lite längre
upp. Har jag berättat hur mycket snö vi har här i Jämtland ? (Ja i Norrland över huvud taget)
Ja naturligtvis körde vi fast, men fick som tur är upp
skotern relativt snabbt. Då bestämde sig min blåsa för att tala om att den var
lite på gränsen till överfull. ”– Jag behöver verkligen kissa”, sa jag till
särbon. – ”Jo men det kan vi ordna, du kan gå av här och gå bakom ladan in mot
skogen”.
Så Christina gjorde som hon blev tillsagd och klev av skotern
med ena foten först. PLOPP så åkte heeela benet ner i snön. Ända upp till
rumpan. Ja, vad gör man då? Jo man måste ju försöka få upp benet så jag satte
ner andra foten i snön och PLOPP så satt jag med båda fötterna med snö, ända
till rumpan. Helt fast! Kan jag säga att jag fick lite panik och mitt i paniken
började jag skratta så hysteriskt att jag bara väste. Hahahaaaa. Hur ska jag nu
bära mig åt för att kunna komma upp på skotern igen? Den var ju liksom i höjd
med mina axlar. Kan säga att det var tur att snön räckte ända upp till skrevet
och blev som ett stöd, annars hade jag kissat på mig av hysteriskt skratt tror
jag.
Särbon med stora fötter och skor som var lika breda som
snöskor (ja nästan då), kliver runt och börja göra upp steg åt mig. Han gick där
helt obesvärat som nån Jesus som gick på vattnet. Långa kliv naturligtvis. Nåja
jag lyckades få upp ett ben och satte ner det i hans fotspår. Det är bara det
att jag har betydligt mindre fötter och det var mer som att sätta ner pålar i
snön. PLOPP, PLOPP, … Herreguuud så jag slet. Kom slutligen fram och kunde huka
mig som vi flickor gör. Torkade mig och skulle dra upp byxorna när jag ser att
karln står och filmar… Ah men asså…, men hoppas och tror att han lurades lite.
Jag har inte lyckats tagit reda på det riktigt ännu. Han kan nämligen vara lite
busigt och oskyldigt lurig min kära.
Nästa dag var vi på isen igen när vi fick sällskap av en
liten älgfamilj. Så vackert det var. Klickar du på länken här ovan så får du se den lilla kortfilmen.
Jag har även lyckats bli lite ”grisbrun”
som särbon så vackert uttryckte det.
 |
| Här är man verkligen på landet :) |
Idag snöar det igen och nu på
eftermiddagen så har det kommit över ½ dm och mer lär det bli. Ska ut och skotta lite nu och ta in
lite mer ved till stugan. Jag har bestämt mig för att stanna några extra dagar
tillsammans med katterna.
Ha nu en underbar vecka så hörs vi när jag kommit hem.
Värme & Kärlek
Christina
Kommentarer
Skicka en kommentar